söndag 5 juni 2016

Om politiska motsättningar och vänskapens skörhet

Ända sedan 1960-talet har jag periodvis umgåtts med många personer som befunnit sig på den politiska vänsterkanten. Inte så att jag medvetet sökt mig till dem av politiska skäl, det har snarare varit slump och tillfälligheter som gjort att våra vägar ibland sammanfallit. Gemensamma intressen och vänskap bortom de politiska åsikterna har fungerat som sammanbindande element.

Med åren och mognande insikter har jag alltmer medvetet fjärmat mig ifrån den politiska vänstern. Det definitiva uppvaknandet och avståndstagandet från vad jag uppfattar som den sjuka delen av vänstern, har till stor del sitt ursprung i insikten om hur mycket av antisemitism som ryms inom den vänsterpolitiska falangen. Deras ständiga påpekanden om att de inte är antisemiter eller judehatare, att de bara är motståndare till den israeliska politiken, att de är antizionister, kan sällan dölja hur illa de tycker om Israels judiska invånare. Jag har fått allt svårare att ha ett vänskapligt umgänge med personer som reflexmässigt och okunnigt avfärdar Israel som en ”aggressiv och kolonialistisk apartheidstat”.

Det händer ibland att jag kommer i kontakt med någon gammal vän som fortfarande omhuldar sina medvetna eller omedvetna antisemitiska åsikter. Jag har inget emot att så sakligt som möjligt resonera om konflikten Israel–Palestina, judar kontra araber, gärna från en så neutral vinkel som möjligt, men tyvärr brukar sådana försök störas av att en viss ömsesidig aggressivitet gör sig påmind. Då kan det vara frestande att ”för gammal vänskaps skull” sopa motsättningarna under mattan. Men gammal vänskap kan vara svår att bevara när viljan till förståelse för motståndarsidan sviktar. Min egen förståelse för många palestiniers erfarenheter och inställningar, grundar sig till stor del på läsning av den mycket omfattande sajten Palestine remembered. Jag har ännu inte mött någon gammal vänstervän som varit medveten om den sajtens existens. Ofta vet de inte ens vad ordet "nakba" betyder ...

––––

Till en vän som tagit ensidig ställning för palestinierna och emot Israel:

Du säger att du är kritisk mot den israeliska politiken. Det skulle vara intressant att få ta del av din inställning och höra vilka realistiska förslag till en alternativ politik du har. Kanske ansluter du dig till de gängse populistiska uppmaningarna: ”Riv muren, lämna bosättningarna och avsluta det militära styret på Västbanken, upphör med blockaden av Gaza, låt de palestinska flyktingarna återvända till sitt land, återgå till 1967 års gränser!” Om så är fallet saknar du dessvärre verklighetsinsikt. Eller ännu värre, du bryr dig inte om det arabiska hotet mot judarna; du talar enbart om ”de av israelerna förtryckta palestiniernas brist på rättigheter”.

Majoriteten av det judiska folket vet mer om de faktiska förhållandena i Israel och de omgivande länderna, än vad du, den svenska regeringen och FN gör. Den majoriteten är väl medveten om det reella hot mot Israels existens som föreligger. De vet att utan ett starkt militärt försvar skulle Israel upphöra att finnas till. Av självbevarelsedrift har judarna inte råd att experimentera med de orealistiska förslag till så kallad fredlig samexistens, som den antiisraeliska vänstern försöker pådyvla det judiska folket. De vet att varken Hamas, som bestämmer i Gaza, eller den palestinska myndigheten på Västbanken är intresserade av att få till stånd ett varaktigt fredsavtal med Israel, eftersom de över huvud taget inte erkänner Israel som en självständig stat. Detsamma gäller för Hisbollah i Libanon och Assads rämnande Syrien, det antisemitiska styret i Iran, IS, al-Quaida och många andra länder och grupperingar som är fientligt inställda till Israel. De vill samtliga se ett utplånande av Israel, i extrema fall också ett fysiskt utplånande av judarna. De som förnekar att det förhåller sig så, är inte medvetna om vad som gäller i verkligheten. Därför är det svårt att föra ett rimligt resonemang med de ignoranterna. Eller så vet de mycket väl vad som gäller, och har inget emot att den judiska staten Israel upphör att existera.

Fredsskapande åtgärder? Javisst, men glöm inte bort verkligheten!