Jag erinrar mig en en sommardag på 70-talet. Det var då jag träffade Björn första och enda gången. Det var vännen Per som kände honom. De brukade spela gitarr tillsammans. Björn var duktig på instrumentet, han hade en klassisk skolning. De hämtade upp mig i Gamla stan för vidare resa till stor fest i Haga. Per hade en frisbee som vi började använda redan på Stortorget. I Haga rökte vi på i Björns vackra glaspipa. Det var på den tiden man kunde röka det förbjudna på en offentlig fest utan att polisen brydde sig. Jag hade min smalfilmskamera med mig och filmade både rökandet, frisbeekastandet och Pers problem med att balansera stående på Björns axlar. Vi satt i Ekotemplet en stund, någon spelade gitarr, jag blåste i min pentatoniska flöjt tills någon påtänd tjej slog sönder den mot en trumma. Mitt minne av Björn är att han var lugn, vänlig, musikalisk, humoristisk och fri från divalater.
