Jag vet inte vad det är som gör att jag gråter i dag. Någon sorts lagrad och återhållen sorg, kanske.

Sveriges feministiska radio

Jag lyssnade på en föreställning av Radioteatern, som började utan att man annonserat namnet på författaren eller de medverkande. Efter en stunds lyssnande slog mig tanken att det var en kvinna som skrivit pjäsen. Varför tänkte jag så? Helt enkelt för att det var en elak skildring av en av pjäsens två huvudpersoner, en man. Så typiskt för det feministiska Sveriges Radio, tänkte jag och stängde av radion, gick till datorn och sökte info om pjäsen. Visst var det en kvinnlig författare, Charlotte Perkins Gilman. ”En klarsynt vidräkning med kvävande könsroller och välmenande patriarkalt förtryck” läste jag på SR:s hemsida. Två kvinnor hade översatt pjäsen, en kvinna hade dramatiserat den. Efteråt gör man reklam för Radioteaterns nästa föreställning: ”I den bästa av tjejvärldar”. Man anser att ”det är hög tid att vi uppvärderar feminiteten”. Det har man gjort på SR större delen av det här århundradet. Jag gissar att det numera är mest kvinnor som lyssnar på Sveriges Radio. Vi är fortfarande några män som gör det – ett tag till.