tisdag 24 april 2018

Freds vals



Det var en tidig morgon den 23:e maj 1973. Jag hade kommit hem efter ett nattpass på jobbet. Promenaden från Klara till Gamla stan hade varit ovanligt underbar. Klockan fem på morgonen var det nästan tyst i stan, biltrafiken hade inte kommit i gång, luften kändes frisk att andas och måsarna var nästan de enda som hördes. En lång stund hade jag stått lutad mot räcket på Riksbron och tittat på Strömmens virvlande vatten innan jag fortsatte min långsamma promenad hemåt. Väl hemkommen öppnade jag fönstret ut mot gränden och drog in doften från Saltsjön. Eftersom jag inte var trött satte jag mig vid skrivmaskinen. Då hördes musik från gränden. Jag tittade ut och förstod att tonerna kom från Freds orgel genom hans öppna fönster. Han bodde en trappa ner i samma hus som jag. Nu spelade han en vals på sin Hammond B3:a. Det lät härligt. När valsen var slut gick jag ner och knackade på hans dörr. Så här många år efteråt kan jag naturligtvis inte komma ihåg vårt samtal, men det står mig fritt att fabulera omkring hur orden kan tänkas ha fallit:

– Tjena, vilken skön låt du lirade.
– Va’ kul att du gillade den. Den är nyskriven. Jag har spelat upp den för Lill Lindfors, hon vill sjunga in den. Men det finns ingen text. Jag har bett Bernt Staf att skriva en, men han har inte tid. Men du skriver ju, kan inte du skriva något?
– Jag kan ju försöka. Men då behöver jag ha tillgång till melodin.
– Har du någon bandspelare?
– Nej, men jag kan nog låna farsans.
– Bra! Du kan väl hänga med till Södertälje i kväll, vi ska spela på en pub där.
– Okej, då kontaktar jag farsan, så hör jag av mig senare.

Jag vill minnas att Freds orgel vägde 150 kilo. Många gånger hade jag varit med och burit den när Fred spelat med sina polare på olika klubbar, mest i Gamla stan. Det var Magnus Ladulås på Österlånggatan, Kurbitz vid Trångsund, Gretas i Skeppar Karls gränd, en svartklubb i en av gränderna mellan Skeppsbron och Österlånggatan, Bullerbyn på Kungsbron och några till. Nu bar det av till puben Sherlock Holmes i Södertälje. Fred och hans två medmusikanter kallade sin trio för Kvartetten som sprängde. Jag frågade Fred varför dom kallade sig kvartett när dom var en trio. ”Jag basar med fötterna”, svarade Fred. Finn spelade gitarr och flöjt, Rune lirade trummor.

Spelningen i puben gick fint. Grabbarna var individuellt duktiga musiker och mycket samspelta. 1973 spelade dom in LP-n ”Kattvals”. Den finns tillgänglig på Spotify och YouTube. Finn gjorde så småningom en egen LP (”Finn”) innan han gav sig ut på turné med ABBA i Australien. Rune hade redan lirat med många av de stora jazzkanonerna. Senare satte han ihop ett storband som blev smått legendariskt.

Jag spelade in en del av deras gig i puben med farsans primitiva kassettbandspelare. Efteråt gjorde jag två tagningar av valsen som ännu inte hade någon titel. Kassettbandet finns kvar. Nu är valsen digitaliserad, jag har givit den namnet ”Freds vals”. Min text blev aldrig färdig, Lill sjöng aldrig in låten, men jag minns att Fred använde en del av melodin på en skiva tillsammans med Bernt Staf. Ur minnet plockar jag den inledning jag skrev:

”En vårmorgon gryr över Strömmen i Stockholm
och solen går upp över glittrande vatten
och dagen är ny
när jag går genom Gamla stan
på väg mot Stureplan …”

Längre än så kom jag inte, men här är i alla fall länken till den andra tagningen av ”Freds vals”:


https://soundcloud.com/user-796448848/freds-vals-med-fred-hellman-orgel-hammond-b3



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.