När jag såg boken flög mitt minne 56 år tillbaka i tiden, till 1964. Vi var några unga som bodde i en liten landsortsstad. Ibland träffades vi och rökte lite marijuana. Den trevliga effekten gjorde oss glada och öppna för nya intryck. Vi diskuterade, lyssnade på musik, spelade gitarr och sjöng, spelade ishockeyspel, drack varm svartvinbärssaft och skrattade. En dag knackade det på min dörr när jag stod och stekte pannkakor. Utanför stod två civilklädda kriminalpoliser som ville tala med mig, Gullö och Stålbom hette dom. Av namnen att döma skulle man kunna tro att de var utvalda att spela good cop and bad cop, men båda var mycket vänliga. Jag blev lite nervös när jag förstod att de hade fått kännedom om gräsrökandet. Vi pratade en stund och jag försvarade rökning av marijuana, bland annat med hänvisning till några texter i boken ”Genvägar till lycka”. De bad att få se boken, jag visade den för dem – och de beslagtog den. Så småningom blev det rättegång, ett par av oss fick böta några hundralappar. Boken fick jag aldrig tillbaka. Förhoppningsvis blev den läst på polisstationen, och kanske några av lagens väktare blev nyfikna och drog ett bloss. Många år senare blev jag glad när jag fann ett exemplar av boken på ett antikvariat. Och i det nolltoleranta och puritanska Sverige är marijuanainnehav fortfarande strängt förbjudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar