Jag saknar min gamle vän Per Bodner (klicka på namnet så kommer du till en sida på nätet där det finns en hel del av och om honom). Nu växer minnet av Per.
Per var en musikalisk person. Han spelade gitarr, piano och munspel. Ibland spelade vi blues tillsammans. Det borde vi ha gjort oftare. När jag köpte den gitarr som jag fortfarande har, var det Per som följde med till musikaffären och hjälpte mig att välja ett bra instrument. Vi lyssnade ofta på musik tillsammans: Paco de Lucia, John Mc Laughlin, Al di Meola, Pat Metheny, Keith Jarrett och många andra.
När jag gick på stan tillsammans med Per, mötte vi hela tiden människor som han kände. Ofta var det musiker och skådespelare, många som han arbetat tillsammans med. Jag känner ingen annan som provat på lika många olika arbeten som Per. Jag minns några av hans jobb. Under perioder i livet försörjde han sig som trubadur. Han hade en mörk, djup och vacker röst. Det var en njutning att lyssna till hans sång. Han var också verksam som skådespelare inom teater, film och radio. Jag minns också att han under en tid arbetade på Historiska museet. En sommar jobbade han tillsammans med oljesanerare i skärgården. En bror till mig arbetade där samtidigt som Per, och han har berättat en liten historia om när Per en tidig morgon kom till båten som skulle föra dem ut till saneringsarbetet. Per kom direkt från en fest iklädd vit sommarkostym. Han slapp att sanera olja och fick istället ta hand om köket och matlagningen, vilket passade honom perfekt. Han gillade att laga mat och han var en mästare i köket. Jag har avnjutit många av hans delikata skapelser. En tid arbetade han som allt-i-allo på jazzklubben Fasching. Det var där han mötte Tomoko från Japan, den kvinna han kom att leva tillsammans med livet ut.
I omkring sju år bodde de på Bellmansgatan i Stockholm. Sedan bosatte de sig i Tokyo. Så småningom köpte de ett eget hus. Jag gissar att det var Per som lät måla det i vitt och blått. Det var en färgkombination som han gillade. Kanske en prägling från tiden han bodde i Göteborg (IFK "Blåvitt" Göteborg)? Politiskt var han säkert röd in i det sista.
I Tokyo arbetade Per som fotograf och gjorde många arbeten åt några av de stora internationella bildbyråerna. Under en tid gjorde han radiosändningar på svenska från NHK, det japanska public servicebolaget. Där tog jag den här bilden av honom:
Det känns sorgligt och smärtsamt att vi förlorade kontakten med varandra under de sista åren av hans liv. För några månader sedan skrev jag ett långt mail till honom, som ett försök att återuppta vår kontakt. Efter några dagar fick jag svar från hans fru, som meddelade att Per avlidit den 26 april. Med sorg i hjärtat insåg jag att han lämnat livet två dagar efter sin 67-årsdag, och att mina rader aldrig nådde honom.
