Ju mer jag tar del av situationen i världen, desto mer vill jag dra mig tillbaka, stoppa huvudet i sanden, ägna mig åt mitt skrivande och placera färg på olika underlag, avsluta flertalet prenumerationer och stänga Facebook-kontot för alltid. Samtidigt är jag oftast uttråkad av mitt repetitiva skrivande; ändå är det nästan det enda som återstår för mig. Jag ser inte längre framåt, det förflutna är nästan mer verkligt än nuet. Men världen finns där, den tränger sig på även om jag försöker hålla den på avstånd. Alltför mycket av min tid tillbringar jag vid datorn. Det påverkar min fysiska hälsa negativt. Jag har nästan helt slutat se på TV, dock lyssnar jag mycket på radion, mest P1. Men Sveriges Radio har alltmer blivit ett språkrör för feministerna. Jag är inte emot jämställdhet mellan könen, tvärtom, men när majoriteten av rösterna i SR är kvinnliga, då är jämställdheten rubbad. Det så kallade patriarkatet är på väg att förvandlas till ett matriarkat. Jag vill varken det ena eller det andra.
Döden kommer allt närmare. Jag tänker inte gå den händelsen i förväg, men min längtan efter ett slut växer sig allt starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar